VI FÅR LANDETS SMÅFÖRETAGARE ATT VÄXA

Unga har olika motiv till att ta över lantbruksföretag

Svenska lantbrukare blir allt äldre. Idag är lantbrukarens medelålder 58 år, och trenden går mot att medelåldern kommer fortsätta stiga. Hittills har det funnits begränsad förståelse för varför trenden ser ut som den gör, och varför yngre personer i så liten utsträckning tar över lantbruksföretag.

Carl-Axel AnderssonFör att ta reda på mer om detta gjorde Carl-Axel Andersson, ny redovisningskonsult på LRF Konsult i Ängelholm, examensarbete i ämnet på lantmästarutbildningen. I arbetet hängde generellt de ungas motiv till att ta över lantbruksföretag ihop med den tilltänkta gårdens storlek.

Examensarbetet undersökte varför unga personer tar över sina föräldrars lantbruksföretag i Skåne, och deras tänkta strategier för att nå en bättre ekonomi. Det fanns få rapporter inom ämnet men en rapport från Agrifood Economics Center pekade på att ungas beslut att ta över föräldragårdar påverkas mycket av familj och vänners åsikter. Studien avgränsades till Skåne eftersom landets dyraste åkermarker finns i länet. Ett hektar åkermark i Skåne kostar i genomsnitt 170 tkr medan snittpriset i riket ligger på 67 tkr. Att ta över en gård i Skåne är därför många gånger förbundet med större ekonomisk börda jämfört med i resten av riket. Att ha bra koll på ekonomin är därför ofta extra viktigt för unga lantbrukare i Skåne län.

Sju stycken unga personer med tankar på att ta över föräldrarnas lantbruksföretag intervjuades. De olika gårdarna hade växtodling som huvudinriktning varav några odlade specialgrödor som komplement. De olika lantbruksföretagen varierade i storlek: den minsta gården brukade 50 ha och den största cirka 1 000 ha.

Det som hade störst påverkan på önskan att vilja ta över var själva intresse för yrket och att driva företag. I andra hand influerades önskan av familj och vänners
åsikter. Detta var särskilt tydligt hos de mindre lantbruksföretagen (50-300 ha), där de unga såg det som särskilt viktigt att gården skulle gå vidare i släkten. De hade dock bekymret att företaget skulle behöva växa för att klara konkurrensen från större gårdar. För att öka lönsamheten hade de mindre företagen t.ex. tankar om att börja odla nischgrödor eller att utvidga verksamheten till förädling av gårdens råvaror.

Personerna från de större gårdarna (600-1000ha) påverkades i mindre utsträckning än personer från de mindre gårdarna av familj och vänners åsikter. Personer från de större gårdarna var mer benägna att ta risker jämfört med dem mindre gårdarna, vilket var ett mycket tydligt mönster. De svarande tyckte generellt att själva företagandet var det viktiga, och brydde sig mindre om att gården skulle gå vidare i släkten. De unga personerna ansåg att ledarskapsfrågor och en bättre effektivitet i driften var något de skulle prioritera att utveckla vid ett övertagande för ökad lönsamhet.

Oavsett gårdsstorlek ansågs kapitalbehovet för ett generationsskifte vara mest problematiskt. Att genomföra ett rättvist generationsskifte var för alla en självklarhet men också en av de svåraste uppgifterna. Särskilt för de mindre gårdarna fanns farhågor om lönsamhetsproblem som ett hinder för övertagande. I fråga om kort- och långsiktiga hot mot lantbruksföretaget var det framförallt lantbrukspolitiken som upplevdes som hotande. Det var nästan uteslutande det hot som nämndes, men en svarande nämnde att ”största hotet är mig själv”.

Sammanfattningsvis sågs trots studiens begränsade omfattning tydliga skillnader mellan mindre och större gårdar. Det står klart att det tycks finnas olika utvecklingsbehov hos olika stora gårdar. Svenskt lantbruk står inför en stor generationsväxling, och för att underlätta denna skulle branschen kunna lyssna mer på de unga blivande lantbrukarnas behov.