VI FÅR LANDETS SMÅFÖRETAGARE ATT VÄXA

Betande mular är guld värda

Att betesdjuren minskar i antal har lett till att betande mular är eftertraktade och det har uppstått en marknad för betestjänster. Miljöersättningarna är avsedda att ge djurhållaren betalt för sitt arbete och därmed möjliggöra att djur håller marker öppna.

Trots detta finns det än idag många djurhållare som betar ”gratis”. Det innebär att företagaren avstår från miljöersättningar för naturbetesmarker och kompensationsbidrag eller vallstöd, där det finns.

Här presenteras två exempel som visar miljöstödens ekonomiska betydelse och vilken nivå på ersättning som ”gratisbetaren” avstår ifrån. Båda exemplen illustrerar de intäkter betesmarken genererar i form av miljöstöd och kompensationsstöd. Däremot är inte gårdsstödet eller eventuella ekologiska stöd medtagna. Kostnader för arrende, staket och betesskötsel kan beräknas motsvara intäkten av gårdsstödet.

I det första exemplet nedan blir en lantbrukare uppsagd från ett arrende av betesmark på grund av ägarskifte. Den nya ägaren vill söka EU-ersättningarna själv men erbjuder lantbrukaren att fortsätta beta markerna. Markägaren ber lantbrukaren om ett pris per betesdjur.

Exempel 1

Vad bör en rimlig ersättning vara?

Arealen är 15 hektar naturbetesmark, varav 5 hektar med särskilda värden. Marken ligger i Småland med stödområde 7 som kompensationsstödsområde. Lantbrukaren brukar ha 10 dikor där under betessäsongen. Den förlorade betesintäkten blir alltså 34 500 kr delat med 10 dikor, vilket motsvarar 3 450 kronor per diko. Ersättningen för att beta marken bör alltså motsvara detta belopp.

”Arrende är oftast den bästa och tryggaste metoden att få tillgång till mera betesmark. Det är praktisk om arrendeavtalets längd överensstämmer med miljöstödsperioderna. Markägaren bör vara insatt i att markerna kommer att behöva skötas enligt reglerna för miljöstöden.”

I det andra exemplet nedan är arealen är 13 hektar naturbeten, varav 3 hektar särskilda
värden samt 3 hektar åkerbete. Marken ligger utanför kompensationsstödsområde.
Normalt brukar 10 dikor beta där under betessäsongen. Vad bör ersättningen vara för den som åtar sig att beta marken? Den förlorade betesintäkten blir, se beräkning, 16 900 kr delat med 10 dikor, alltså 1 690 kr per diko. Ersättningen bör motsvara detta belopp. De två exemplen visar att betesersättningen för en specifik mark och ett specifikt företag kan variera från 500 kronor per hektar för bete på åkerbete utanför kompensationsstödsområde till över 3 500 kronor per hektar om man räknar på betesmarker med särskilda värden inom kompensationsstödsområde.

Exempel 2

Vill man istället se dessa ersättningar som en intäkt i dikokalkylen får man multiplicera
intäkten med den areal som betesdjuret sköter. Den högavkastande vallen på åkermark borde kunna försörja två dikor på en betessäsong vilket ger 500 kronor/2=250 kronor per diko i betesersättning.

På en lågavkastande torr betesmark med särskilda värden, kanske det behövs två hektar för att få samma gräsproduktion. Det kan innebära att varje diko kan få 3 500 kronor x 2=7 000 kronor i betesersättning på en så speciell mark.

Siffrorna ovan visar vad djurhållaren avstår om hen låter sina djur beta gratis åt andra
markägare. Man kan också säga att siffrorna visar vilka inkomstmöjligheter det finns med betesdjur, vilket alla som har gjort bidragskalkyler på betesdjur har förstått. Dessa inkomster behövs för att få kalkylen att gå ihop. Det kan finnas situationer där gratisbetning är värt sitt pris, men det är bra att veta storleksordningen på det man avstår ifrån.

Det finns många faktorer som påverkar hur intressant ett bete är ur djurägarsynpunkt,
exempelvis om stängsel finns och i vilket skick. Det har betydelse om det finns vatten även under torrperioder. Storlek och arrondering på betesmarken påverkar arbetstiden för tillsyn och transporter av djur. Likaså har det betydelse om det finns möjlighet att få hjälp med tillsynen. Arrende är oftast den bästa och tryggaste metoden att få tillgång till mera betesmark. Det är praktisk om arrendeavtalet längd överensstämmer med miljöstödsperioderna. Markägaren bör vara insatt i att markerna kommer att behöva skötas enligt reglerna för miljöstöden.

Hyra ut djur är den näst bästa metoden. Detta är en bra metod om djurhållaren inte vill ansvara för skötseln av betesmarkerna som exempelvis igenväxning. Betesavtal är ofta kopplat till att man som markägare hyr ett visst antal djur för avbetningen av djurägaren. Prisnivån per betande mule bör vara kopplat till de ersättningar djurägaren avstår ifrån.

Ett betesavtal bör innehålla hur stor areal som ska betas, hur många djur och vilken sort som ska beta området, vem som ansvarar för staket, vatten och tillsyn. Betesavtal finns att hitta på nätet. Hur stor areal som betesdjuren kan sköta, eller behöver för underhåll och produktion, beror på många faktorer. Det handlar om ålder, kön, ras och om korna har en kalv som diar. På nya marker får man pröva sig fram till lämplig beläggning. Fråga också tidigare djurhållare om det funnits några problem som man ska vara observant på, exempelvis sjukdomar, lösgående hundar och annat.