VI FÅR LANDETS SMÅFÖRETAGARE ATT VÄXA

Olika arrendeformer

Arrende som brukningsform är betydligt äldre än arrendelagstiftningen. Ordet arrende fanns i det svenska språkbruket redan på 1660- talet. Dess betydelse har dock skiftat genom tiderna.

Arrende i arrendelagens mening är en upplåtelse av nyttjanderätt till jord mot betalning, eller vederlag som Jordabalken säger. Arrende är, liksom hyra, en form av total nyttjanderätt. Båda utmärks av att nyttjanderättshavaren har den upplåtna egendomen i sin besittning. Arrende grundar sig på avtal som måste vara skriftligt utom vad avser lägenhetsarrende.

Olika arrendeformer i Jordabalken
Arrende förekommer i Jordabalken i fyra olika former: jordbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende och lägenhetsarrende.

Jordbruksarrende
Jordbruksarrende föreligger när jord har upplåtits ”till brukande”. Det innebär att jorden skall användas för jordbruksändamål och inte för något annat allmänt nyttjande. Några bestämda arealgränser för att jordbruksarrende skall föreligga finns inte. Vid mycket små arealer som upplåts tillsammans med byggnader kan det dock bli fråga om ett hyresförhållande i stället för arrende. Upplåtelsen behöver inte vara bunden till fastighetsgränser.
En i taxeringshänseende ”annan fastighet” kan upplåtas som jordbruksarrende om den omfattar jordbruksjord. Jordbruksarrende indelas i dels gårdsarrende, dels sidoarrende för vilka gäller delvis olika lagbestämmelser, bl a beträffande arrendetidens längd och besittningsskydd.

Gårdsarrende
Om ett jordbruksarrende omfattar bostad för arrendatorn är det ett gårdsarrende. Det är inte tvunget att arrendatorn använder bostaden utan avgörande är om bostad för arrendatorn ingår enligt avtalet. En arrendator kan därför ha flera gårdsarrenden samtidigt. Endast fysisk person kan vara gårdsarrendator. Gårdsarrende föreligger således inte om arrendatorn – när avtalet ingås – är juridisk person, t ex dödsbo, bolag eller stiftelse. Anledningen till detta är att juridisk person som sådan inte anses kunna ha bostad någonstans.

Sidoarrende
Varje jordbruksarrende som inte är gårdsarrende är sidoarrende. Enligt vad som nyss nämnts är en arrendeupplåtelse till juridisk person alltid sidoarrende även om bostad ingår i arrendet. Termerna gårdsarrende och sidoarrende finns inte i själva lagtexten men väl i förarbetena till lagen.

Anläggningsarrende
Anläggningsarrende är upplåtelse av jord för annat ändamål än jordbruk och som ger arrendatorn rätt att på den upplåtna marken uppföra eller bibehålla en eller flera byggnader/anläggningar avsedda för förvärvsverksamhet. Det krävs dock att byggnaderna har väsentlig betydelse för förvärvsverksamheten.
Exempel på sådana byggnader/anläggningar är fabriker, lagerhus, bensinstationer, vindkraftverk, telemaster m fl.

Lägenhetsarrende
Lägenhetsarrende kallas en arrendeupplåtelse som varken är jordbruksarrende, bostadsarrende eller anläggningsarrende. Exempel är upplåtelse för upplagsplats, fotbollsplan, tältplats och liknande samt upplåtelse av kolonilott för enbart husbehovs eller hobbyodling.

Bostadsarrende
Bostadsarrende föreligger när jord upplåtits för annat ändamål än jordbruk och arrendatorn enligt avtal har rätt att uppföra eller bibehålla bostadshus på det upplåtna området. Huset skall huvudsakligen vara avsett som bostad åt arrendatorn och hans närstående. Det vanligaste exemplet på bostadsarrende är upplåtelse av tomt för fritidshus, som arrendatorn uppför eller övertar från föregående arrendator vid dennes överlåtelse av arrendet.

Arrendeställe
Lagen använder benämningen arrendeställe som ett samlande begrepp för all den fasta egendom som upplåtits genom arrendeavtalet oavsett storlek, beskaffenhet och vad som ingår. Likaså används vanligen benämningen jordägare för den som upplåter egendomen. ”Arrendejordägare” skulle kanske vara en mera lämplig benämning till skillnad från jordägare som själva brukar sin jord.